Övers: Christine Bredenkamp

Weyler förlag

En elegant, språkligt ljuvlig roman, lekfull men med en allvarlig botten, präglad av geografiskt temperament (som man förleds att tro i alla fall) som vore författaren uppvuxen och rotad på den tyska landsbygden. Det är han nu inte, men som alla duktiga författare kan han lura en till att tro att det mesta som skrivs är sanning. (Och i slutet av boken tackar författare invånarna på flera små tyska orter som heter ungefär likadant som platsen för bokens berättelse. Kanske har han varit i hembygdsarkiven och rotat som han påstår…)

Stanišic är född 1978 och kom till Tyskland från Bosnien 1992. I romanen får vi i samtiden träffa en handfull människor – och en rävhona – i Fürstenfelde, ett litet samhälle i det som var Östtyskland.

Den snygga inledningen om den nyligen avlidne färjkarlen blir introduktionen till en väv av samtida och historiska skrönor som berättar om mördare, överfall och andra händelser i bygdens gemensamma historia.

I samtiden porträtteras också den lokala garagepuben med stamgästerna, den gamla konstnärinnan som målat allt och alla trakten, en gammal överste med dödslängtan, bilburen ungdom, med flera, allihop på väg mot det gemensamma firandet av den traditonella högtiden, Annafesten. Skrivglädjen i att berätta och visa en stor verktygslåda i stil, tonfall och karaktärsteckning gör det här till en mycket lyckad förfest.